jonnaholmström

Kändes så fruktansvärt skönt att få krama om Alle då han äntligen kom hem, att se honom sova så sött imorse. Sådana saker man tar för givet i vanliga fall. Känns jobbigt nu när han är borta på möte med laget. Men Jag sitter hellre hemma och väntar än att inte ha honom att vänta på längre. 

Först då han ringde typ 14.15 fattade jag inte vad han sa. Så han fick säga det igen. Men inte ens då fattade jag hur allvarligt det faktiskt var. Nu klarade sig ju alla i laget och det kunde gått värre för dom men bara själva grejen, upplevelsen av olyckan och att det faktiskt var dödsfall inblandade.

Jag är iallafall så glad att det inte gick värre och tycker att busschaffisen ska ha en eloge för att han tog beslutet han tog. Många skulle nog blivit helt förstenade och då kanske det hade blivit mer dödsfall även i bussen.

När en olycka som detta händer så går ju den drabbade igenom 4 olika faser. Jag tycker så synd om alla som måste uppleva sånt här. Och måste även påpeka att du som anhörig också får igenom en fas eller 2.

Man får som en annorlunda syn på livet. Men sen hur långt ens liv blir kan man aldrig veta..


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7523210.ab

http://norran.se/nyheter/norrochvasterbotten/article1073022.ece

http://norran.se/nyheter/norrbotten/article1073002.ece

http://tv.expressen.se/nyheter/Inrikes/1.2075875/har-omkom-tre-i-trafikolyckan